ilooveyou

.-* När kampen når sitt slut..

Publicerad 2014-07-16 11:32:12 i Allmänt,

.-* Jag är så ledsen. Arg. Förtvivlad. Förkrossad.

Ni kan omöjligt ha missat det som händer i Gaza.. För nyheter och israels brutala apartheid uppdaterar jag på fb ; Ayaah Hourani

Har ni någon gång känt att det inte spelar någon roll hur jävla mycket ni kämpar? Hur jävla mycket ni än försöker så tycks ni alltid vara "det svarta fåret". Att folk runt omrking aldrig kommer veta vad ni känner? För bakom det där lilla skrattet finns så himla mycket sorg. Så himla mycket sorg och tårar som egentligen bara vill ut.. Men man håller det inne.. Man vill ju inte vara "svag".. "svag" har blivit något dåligt helt plötsligt.. Men vet ni vad? Jag orkar inte torka andras tårar, smeka håret på någon som är ledsen eller omfamna någon med bekymmer när jag själv behöver vara den som får tårarna torkade. Jag älskar att finnas för andra, men nu har jag förlorat mig själv. Jag lever som en zombie. Kroppen är aktiv men själen.. jag hittar inte min själ längre... Jag vet inte var den är..

Jag är så himla trött på allt. Jag vill bara sätta mig ner och gråta, skrika och slå på något. Jag vill bara ligga ner och få ett respekterat privatliv där jag kan få gråta hur mycket som helst. Jag känner bara att jag har hållt saker inom mig för hårt.. Jag försöker be om ursäkt till mig själv.. För jag försatte mig själv i den situationen, men jag vet inte vad jag ska göra längre. Christinas död tar livet av mig. Jag kan bara respektera hennes val och jag har försökt förstå varför hon gjorde som hon gjorde.. men nej.. jag förstår inte. Jag fanns här. jag behövde henne. Inte endast för min skull utan för hennes också. Jag behövde ha henne här så jag kunde få hålla om henne s¨å hon kunde orka, orka stå ut med allt för jag gick genom eld och vatten för henne. Det gör jag än idag.

Min kära ängel. Jag saknar dig så jävla mycket så jag spricker. Går inte en dag utan att jag tänker på dig. Ser ditt leende framför mig. Jag ser dig framför mig.  Jag önska att du hade berättat, för vid GUD hade du övertygat mig om att det var verkligen något jag skulle låta dig göra så skulle jag stått brevid dig, hand i hand och låtit tåget ta min själ med din. Jag äslakr dig jag dör för dig varför kunde du inte bara förstå? Jag e så trött så trött så himla trött....

Jag hatar detta. jag hatar det så himla mycket. Jag orkar inte...
 
Om jag hade kunnat så hade jag gett dig min själ, mitt liv & min styrka. Varje dag, timme, minut & sekund spenderas på att tänka på dig. Om jag bara hade fått chansen, då hade jag torkat dina tårar, pussat dig på pannan och förklarat hur älskad, saknad & behövd du är. Hur meningslöst livet har blivit och att utan dig så finns det ingen gnista, ingen lycka och inget solsken. Om jag bara hade vetat så hade jag hållt dig i handen. Genom eld, vatten & sorg. Då hade jag kämpat för att åter se dig le, skratta, klaga och ge mig en sur min när jag är dum. Om jag hade vetat, då hade jag stått vid din sida och aldrig släppt taget om dig och följt med dig i strömmen vart den än skulle ta oss. Om jag hade kunnat , då hade jag satt mig på knä kysst dina fötter och bett o bönat för att du ska stanna kvar o inte lämna mig en sekund. Om jag bara hade kunnat.
Snälla kom tillbaka och ta mig bara.
 
 jag älskar dig <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela