ilooveyou

.-* När allt känns för tungt. .

Publicerad 2014-06-14 13:23:36 i Allmänt,

- Hääluu :)
Kunde inte sova igår... Så jag började skriva istället!!

Står vid fönstret och tar mig en cigg. Det är mörkt, men ett litet sken tittar fram. Vackra måne som avlastar vår sol. Eller är det solen som avlastar månen? Hursomhelst avlastar dessa varandra.

Kom till mig, så ska jag avlasta dig från bördor. Snälla, kom till mig innan det är försent. Jag älskar dig fastän jag inte vet vem du är. Det enda jag vet är att du är en människa.. Skapad på samma sätt som jag. Och liksom jag, kan du också knäckas. Känna dig ensam och inte ha någon att vända dig till. Men snälla du, vänd dig till mig. Kom hit och låt mig ge dig mitt stöd, låt mig ge dig en kram. Jag vet att det kan kännas för jobbigt ibland. Att allting bara går snett och ingenting man gör tycks uppskattas av andra. Ingenting man gör blir rätt. Jag vet hur det känns, men jag kan inte säga att jag vet hur DU känner. Jag kan endast sträcka fram en hjälpande hand. Jag vill lyfta dig när du känner att du hamnat på botten. Jag vill kunna se dig i ögonen och berätta att när man väl är på botten så finns det endast en väg och det är Upp.
Jag vill kunna ge dig det stöd jag själv längtade efter. Den kärlek jag grävde efter. Jag vill ge dig förmågan att se det fina, även i det onda. Jag vill torka dina tårar. Dessa tårar är inte de sista tårarna som kommer att falla nerför din kind. Livet har mer att erbjuda, men jag kan säga att du aldrig behöver stå ensam med tårar rinnande nerför kinden. Jag finns här och jag vill gråta med dig. Jag vill ge dig min uppmärksamhet och min kärlek. Snälla, ta min hand innan det är försent...

Du kom inte till mig, du lät mig inte avlasta dina bördor. Sorgen du bar lät du mig inte ta del av. Ska jag intala mig själv att du gjorde det av kärlek, eller ska jag tro att du gjorde det av rädsla? Rädslan att erkänna att du också är människa? Att du också känner och kan såras? Att du spenderade flera timmar vid köksbordet och grät? De tårar som föll...dem fick jag inte ta del av.. Mina tårar som föll torkade du med nöje bort.
Jag älskar dig och det gör ont i mig. Det gör ont i mig att veta att du inte längre finns kvar.. Inte längre kan ge mig eller få en kram. Att tårarna som rinner nu måste jag få torka själv. Att lyckan jag söker måste jag gräva efter själv. Jag respekterar ditt val, för jag vet vad du är, jag respekterar ditt val för jag vet hur du mådde. Jag kan däremot inte acceptera ditt val för jag behöver dig här. Jag behöver dig här så jag kan sträcka en hjälpande hand. Jag behöver dig här för jag helt enkelt vill ringa och klaga. Jag behöver dig här för det är dig jag vill vända mig till.. Jag behöver dig här.

Visst är livet kort jämfört med döden? Sträck ut en hand, snälla. Hjälp era människor att känna både kärlek, lycka, stöd och uppmuntran. Ni vet aldrig vad som döljer sig bakom deras leenden. Ni vet aldrig vad dessa bär på för sorg,så döm dem heller inte för valen dem gör. Uppmuntra dem till lycka. Alla förtjänar vi lycka, men alla lyckas vi inte hitta den på egen hand. Hjälp andra att hitta sin lycka, vem vet, att hjälpa kanske är din!

Månen lyser fortfarande. Ljuset från månen ger mig värme. Ger mig lite hopp. Hopp om att jag också någon dag kommer slippa vissa eländen och äntligen få min ro..inte här, inte nu, men snart, bland änglar.

Nu är det nog med mina känslor! Vi ber en liten bön för alla våra nära och kära som inte längre finns vid liv. Dem är bortom synen men så nära hjärtat så vi inte kan ana! Må Alla vila i frid! Önskar er en godnatt!!

 

 With love <3 // a.h <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela