ilooveyou

.-* Ett minne blott ..

Publicerad 2015-04-10 01:57:00 i Allmänt,

.-* "Om ögonen på en kvinna gråter av en man som förtryckt henne, kommer änglarna att förbanna honom med varje steg han tar".
[Profeten Muhammed f v ö h ]

Vad denna hadithen får mig att lysa av glädje. Att det svenska rättssystemet inte alltid kan skydda en kvinna som blir slagen, kränkt och förtryckt av en man. Att det svenska rättssystemet inte kan säkra kvinnans hälsa. Då rättssystemet brister, och i många fall, lägger en anmälan av en misshandlad kvinna i en hög som inte prioriteras. Jovisst, finns det värre i-landsproblem, där råder ju ingen tvekan, men detta handlar ju fortfarande om en kvinnas säkerhet, en individs hälsa. Hur kan man se åt andra hållet när man vet att rättvisan inte alltid skipas? Visst är det mycket värre i andra länder, men jag menar, i ett land som Sverige , som kommit så långt i princip allt, hur kommer det sig att dessa förtryckare får gå fria?   Du vet, de dära som oftast visar ett fint och sofitiskerat beteende för utomstående, men som innan för dörrarna tror att man ska få pli på en individ genom våld?
Är det för att många inte vågar träda fram och berätta sin historia för rättsliga myndigheter? Är det kanske att många kvinnor som drabbats/drabbas av förtryck inte har någon tillit till myndigheterna längre, och i så fall, varför?

Är det inte dags att man tar tag i detta problem? Att man slutar se så milt på just den där anmälan som ligger i högra högen? Kan man inte skita i kaffepausen och gå igenom den anmälan, som KANSKE, bara KANSKE, kan vara en kvinnas räddning? En liten 14-årig tjejs räddning? Kanske, bara kanske, om man väljer att titta åt höger så räddar man livet på en kvinna, vars tankar kretsar runt att "allt är mitt fel", "det är mig det är fel på, annars hade jag kanske inte gjort mig förtjänt av denna misshandel/kränkning/otrygghet"

Är det inte dags att arbeta med dessa kvinnor, barn & även män, som har ett otryggt liv på grund av påtryckningar, misshandel, förtryck från familj, släkt, före detta ? Är det inte dags att visa förtryckarna att det VERKLIGEN finns en konsekvens av ett barbariskt beteende? Är det inte dags att vi torkar tårarna på den lilla stackaren som låser sig på sitt rum och vägrar gå ut, som jämt tänker på hur skönt det hade varit att bara slockna, på den tonåringen som blir förföljd och kontrollerad av släkt och även vänner till släkten? På den som lever i ett våldsamt förhållande men inte vet en bättre väg att gå?

Allt behöver ju inte innebära ett slut. Allt behöver inte innebära en depression, men visst innebär det en början på någonting..

With Love , a.h <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela